Sen augusti har jag nu gått ner 18,5 kg. Det är mer än jag någonsin tidigare gått ner med LCHF, och det är under kortare tid än jag någonsin gått ner med någon annan diet. Målet är ju som sagt att ta oss under BMI 30 så att vården gör en utredning och hjälper oss med vår längtan efter barn. Till å med att skriva det gör så fruktansvärt ont, och är så fruktansvärt stort. För man vet inte vem som läser, och man vet inte vem som pratar... I veckan som gick var jag på samtal med en präst. Bara att få sätta ord på sina tankar och känslor gör att man kan reda ut hur mycket som helst. Jag fick verkligen chans att pinpointa problemet inför adoption och ev. fosterföräldraskap (och nu vill jag inte att någon som är det ska ta illa upp för jag skulle så gärna göra det, och har t.ex. alltid drömt om att bli fosterförälder, men nu, nu när jag står inför det) och min rädsla och tvekan grundar sig i oron för vad som ska skvallras av sensationslystna människor som inte har något bättre för sig än att tycka synd om andra. Jag vet inte om jag är stark nog att vända dem ryggen och bara gå, och bara inte bry mig.
En gång i tiden umgicks jag med ett par som ansåg att det inte ens var rätt att skaffa egna barn, de skulle max skaffa ett "egobarn" och sedan adoptera resten. Det är en fin tanke, jag önskar det var fler som valde så - och kanske vi bli den förebilden av dem som väljer - inte för att man måste - utan för att det passar och är rätt att adoptera. Men jag tänker bara att barnet blir som The Scarlet Letter och en symbol för att man inte kan få egna barn. Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna leva om det finns något jag inte kan? Jag har sådant kontrollbehov att det känns oöverstigligt.
Däremot lärde jag mig att det är hål-i-huvudet-idiotiskt att låta någon annan styra huruvida jag är en lycklig familj hemma eller inte. Jag låter någon annan avgöra min framtid. Såg ett härligt citat på Pinterest i helgen:
Den som drar upp ditt förflutna är den som anser att ditt liv eller din framtid verkar bättre än deras.
Jag tänker att det kan gälla även för nutid, att den som har tid, ork och energi att diskutera hur andra har det tycks verkligen behöva någon att slå ner på för de är så missnöjda med sitt eget liv.
Gjorde ischoklad igår på LCHF style:
200g mörk choklad och 100g doftfri ekologiskt kokosfett smältes ihop. Hälldes i folieformar och toppades när det börjat svalna av en schweizisk mandel... återkommer med det LCHF-receptet...
